Han kan än, den där järnmannen.

Han har äntligen börjat springa igen! Endorfinkickarna har varit saknade, och det är inte konstigt att vintern varit den mentalt svåraste hittills när träningen såväl som alla andra källor till serotoninutlösning, naturliga såväl som kemiska, uteblivit. But now he's up and running, go me! Eller ja, run me..

Tänk om alla dagar, veckor och år kunde vara precis som allt är i just den här sekunden? Full kontroll, fullständig harmoni med världen, och något värt att kämpa för.

Californication är för övrigt det bästa som någonsin rullat på vita duken. Eller så är det bara slående hur mycket jag känner igen mig, trots att det är på ett helt annat sätt och helt andra plan. :)

Go life!

För att jag är för lat för att använda papper och penna

Jag behöver få ner mina tankar någonstans, och med den vardagsstress som råder är det lämpligast att använda tangentbordsvarianten framför nedplitande av ord på papper...

Det finns så många underbara, talangfulla människor i världen. Må dessa få fortsätta gjuta glädje inom mig för all evig tid. Just idag pratar jag om Orla Gartland och Rocky Leon.

http://www.youtube.com/watch?v=0YE2FwgXf28&feature=BF&list=QL&index=3