Han har äntligen börjat springa igen! Endorfinkickarna har varit saknade, och det är inte konstigt att vintern varit den mentalt svåraste hittills när träningen såväl som alla andra källor till serotoninutlösning, naturliga såväl som kemiska, uteblivit. But now he's up and running, go me! Eller ja, run me..
Tänk om alla dagar, veckor och år kunde vara precis som allt är i just den här sekunden? Full kontroll, fullständig harmoni med världen, och något värt att kämpa för.
Californication är för övrigt det bästa som någonsin rullat på vita duken. Eller så är det bara slående hur mycket jag känner igen mig, trots att det är på ett helt annat sätt och helt andra plan. :)
Go life!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar